Fotboll och svål
Mitt liv består för tillfället av fotboll och grissvål. Jag har fått jobb på det lokala slakteriet. Ett riktigt vinnarjobb.
Jobbet går ut på att sortera grishud. Stoppa in döda och kalla kadaver i en stor fläskigmaskin som separerar grishuden från det vita fettet. Jag tar en blodig liten svålbit, stoppar in den i maskinen. SWOOM! Så är den borta. Det kommer en stor bit. Jag stoppar in den i maskinen SWOOM! Den är borta. Så håller dagen på. Timma efter timma. Bitar trycks in med rasande fart i maskinen. Den blir aldrig mätt. Den är omättbar. Den vill hela tiden ha mer. Den ropar på mig. MATA MIG! MATA MIG! Den tuggar i sig hud och fett som det vore en 99 kronors buffé.
Fotbollen är räddningen. Den skakar liv i min lobotomerade hjärna. Det finns alltid någon härlig match att se på. Och det finns alltid en hård strid att utkämpa. Jag lever inte ensam. Det bor även en fotbollshatare i min bostad. Fotbollshataren dyker alltid upp när det nalkas stora mästerskap. Smyger fram, lurpassar, smider ränker. Helt plötsligt blir allt som visas på de andra kanalerna det bästa som någonsin sänts i svensk TV.
Fotbollshataren - Ska du se den där jävla fotbollen nu igen?
JohnJay - Japp
Fotbollshataren - Det är ju varenda dag för sjuttsingen.
JohnJay - Japp
Fotbollshataren - Det är ju det ända du gör nu för tiden?
JohnJay - Japp
Fotbollshataren - Nej, nu byter jag kanal!
JohnJay - Jag kan karate
