Ninjor och roundkicks av världsklass

Det här är ett av mina favorit youtubeklipp. Skrattar lika mycket varje gång. Vinnarna i klippet bjuder på häftiga slag, avancerade sparkar, svindlande akrobatik och god teknik med vapen som nun-chuks.


Fööet ringer. Han vill bjuda på slöss.

RRRRRRRR! Min telefon ringer utav bara helvete. Tid för detta är 01.34. Jag har inget val. Jag måste svara. Ser att det är fööet. Jag har mina minstankar om att karln har druckit en och annan pilsner. Mina farthågor besannas. Karln är kanon.

Fööet - Tja
JohnJay - Ahh, vaaa, vad vill du
Fööet - Hahahaha! Vet du. Hahaha! Vet du vem jag har festat med?
JohnJay - Nej, hur ska jag veta det?
Fööet - Hahahahaha! Andreas från Musse och Anderas. Du vet rallarsving. Hahahaha!
JohnJay - OK.
Fööet - Vet du vad jag har fixat åt dig. Hahahaha!
JohnJay - Nej?
Fööet - Plåtar. Hahahaha! Till en mma-gala i Frankfurt. Hahaha!
JohnJay - Du ljuger.
Fööet - Nej. Hahahaha! Det är sant, jag har sett plåtarna. Hahaha!
JohnJay - Ok, kul om det är sant.
Fööet. Hahaha! Hej då. Klick!


Fotboll och svål

Mitt liv består för tillfället av fotboll och grissvål. Jag har fått jobb på det lokala slakteriet. Ett riktigt vinnarjobb

Jobbet går ut på att sortera grishud. Stoppa in döda och kalla kadaver i en stor fläskigmaskin som separerar grishuden från det vita fettet. Jag tar en blodig liten svålbit, stoppar in den i maskinen. SWOOM! Så är den borta. Det kommer en stor bit. Jag stoppar in den i maskinen SWOOM! Den är borta. Så håller dagen på. Timma efter timma. Bitar trycks in med rasande fart i maskinen. Den blir aldrig mätt. Den är omättbar. Den vill hela tiden ha mer. Den ropar på mig. MATA MIG! MATA MIG! Den tuggar i sig hud och fett som det vore en 99 kronors buffé. 

Fotbollen är räddningen. Den skakar liv i min lobotomerade hjärna. Det finns alltid någon härlig match att se på. Och det finns alltid en hård strid att utkämpa. Jag lever inte ensam. Det bor även en fotbollshatare i min bostad. Fotbollshataren dyker alltid upp när det nalkas stora mästerskap. Smyger fram, lurpassar, smider ränker. Helt plötsligt blir allt som visas på de andra kanalerna det bästa som någonsin sänts i svensk TV. 

Fotbollshataren - Ska du se den där jävla fotbollen nu igen?
JohnJay - Japp
Fotbollshataren - Det är ju varenda dag för sjuttsingen.
JohnJay - Japp
Fotbollshataren - Det är ju det ända du gör nu för tiden?
JohnJay - Japp
Fotbollshataren - Nej, nu byter jag kanal!
JohnJay - Jag kan karate  


Tomhet

Jag gillar inte att skriva sådana här blogg inlägg. Men jag gör det ändå. Jag är sur. Surare än en gammal man som inte bytt stomipåse på en vecka.

Men framförallt känns det tomt. Jag vill skrika, bli galen, slå sönder nått. Men tame fan inget händer med kroppen min. Jag har bara en känsla som kan liknas med ett stort svart gigantiskt hål mitt i ingenstans. Det är svårt att skylla på nått. Det var rättvist. Ryssen kom och segrade. Svensken var passiv, slö och blek.

YM

Yo alla motherfuckers! Tänk om man kunde komma undan med den frasen i verkligheten. Gå fram till någon jävel. Yo motherfucker! Och snubben bara nickar och hälsar tillbaka. - Tja jo bara bra. Och jag står där och Yo:ar utav bara helvete. - Yo, yo, YOOO! MOTHERFUCKER!  Härlig tanke.

Skrivkramp

Jag har spenderat många timmar på kammaren med mitt examensarbete. Suttit och knappat på de små tangenterna. Har börjat avsky dem. De små jävlarna suger ur min livskraft. Hånar mig. skrattar åt mig. Drar elaka skämt på min bekostnad. Vill mig illa.

Jag har inget motmedel. Har slagit sönder tangentbordet i ren panik. Helt maniskt har jag slagit. Bam, Bam, BAM! Försökt sparka. För ovig. Mera slag. Både öppen och stängd näve. Vill förnedra svinet. Men sen får jag krypa till korset. Plocka tillbaka dem, en efter en. F,K,J och F2. Alla har sin bestämda plats. Knappbrädet njuter och har full kontroll över händelserna. Han vet att jag är beroende av hans tjänster. Och den tvekar inte en sekund på att utnyttja övertaget maximalt.


Ska jag peta på det?

Min vän Ull och jag skulle fixa käk. Goldenkeabab förstås. Klockan är ungefär 01.34. Vi står på nått kebabställe som man aldrig kommer ihåg namnet på. Vi tjoar och stimmar. Bjuder på en riktig vinnarmentalitet. Kön är lång. Alldeles för satans lång! 

Jag tittar på Ull. Han har upptäckt nått. Det måste vara nått riktigt roligt. Karln står där helt paralyserad och stirrar helt galet. Det rinner ur munnen på han. Han har förvandlats. Han är en varg. En stor elak, och framförallt hungrig best. 

Ull vänder sig mot mig och säger:
- Ser du killen framför oss.
Jag - Nja vem.
Ull - Den där stora pjäsen.
Jag - Ja, vad är det med han.
Ull - Han har ett sår på armen.
Jag - Och
Ull - Jag vill peta på det.

Ungefär fem minuter och tio försök senare. -Fan Ull! Sluta försök peta på hans sår. Ull har tappat greppet och det ända karln häver ur sig är. - Men jag vill. Jag vill. Peta, peta, peta.  Jag tröttnar på att stoppa hans taffliga och slöa försök att peta i mannens öppna och blodiga sår. Jag säger till Ull. -Fuck it! Gå fört.

Tre sekunder senare träffar Ulls finger mannens djupa sår. Det är med stor precision och känsla som fingret glider in i såret. Ull ler. Han är lycklig. På nått sjukt men mycket roligt sätt.  Sår-mannen vänder sig om och säger strängt och mycket allvarligt - Vad fan håller du på med? Ull bara ler och säger lugnt. - Du har ett sår och jag var tvungen att peta.  


RSS 2.0