JohnJay är 25

Har ni tänkt på en grej. Visst skulle det vara kul om jorden var platt. Platt som en pannkaka.

Nytt år nya möjligheter, eller? Min filosofi: Nytt år nya chanser att göra livet ännu lite sämre. De som känner JohnJay vet att den jäveln är en riktig otursgubbe, Han har nästan lika mycket otur som Janne "jag ställer alltid relevanta frågor" Josefsson är korkad.

Jag vandrar konstant på ett minfält men jag rör mig rätt smidigt. Hoppar sicksack. Gör kullebyttor. Levererar ett och annat ninjamove. Men det finns helt enkelt för många satans minor att trampa på. Om det vore verklighet, hade jag bott i Stockholm och rullat in på en skateboard på något sönderklottrat pendeltåg. 

Just det. Rubriken. Vem där? Det är världens i särklass bästa spel. Det har allt: drama, spänning och mystik.
    - Hmm, visst fan är du Paul? 

Det märks att forskningen går framåt. Vetenskapsmännen kan klona djur och människor. Odla fram människoöron på små men samtidigt groteska råttor. Tekniken är helt enkel fantastisk. Vilken värld vi lever i. Smaka på det en sekund? Råttor med människoöron.

Men idag levererade vetenskapsmännen som aldrig förr. Just idag visade de upp sitt mästerverk. Han stod där i primetime TV. Janne "jag känner den lilla människan" Josefsson. Forskarna har lyckats med det omöjliga. Det var en vision. En dröm. Och nu är den sann. De har bytt ut Jannes hjärna mot en bajskorv.

Jag var på väg till jobbet. Med det fina transport medlet benen. Allt var som vanligt, jag såg stressade människor som såg ut att vara försenade till något. Alla gick eller åkte i galen fart. Men det var en människa som stack ut. Där i vimlet gick en mycket gammal man.

Han var klädd som en riktigt gammal och livs trött man. Han stapplade fram. Han rörde sig så sakta att han nästan gick bakåt. Men han var inte ensam, han hade en kamrat, en riktig vän, en sån där vän som aldrig sviker en. Den gamle hade en stor hund bredvid sig. Det var faktiskt riktigt rörande. Hunden visste att den gamle inte kunde rör sig lika smidigt som han själv. Därför väntade han in sin gamle mästare. Stod och viftade på svansen, ville förmedla till den gamle att han ville gå framåt, men att det ändå inte var någon panik. 

Jag stod en stund och iakttog de två vännerna och tänkte: Det där är äkta vänskap. Men sorgligt nog vet vi ju alla hur det kommer att sluta. Den gamle kommer att dö i sin lägenhet helt ensam, ligga stendöd i flera veckor innan grannarna känner lukten av hans ruttnande kropp. Och hans trogna vän kommer börja tugga frenetiskt på hans ruttnande ansikte, bita bort hudbitar till oigenkännlighet. Men vad ska man säga: - Den enas död, den andras bröd.   

Idag fick jag mina misstankar bekräftade. Människor är idioter. Jag och frugan är på jakt efter en ny bostad. Vi har sett många hus som egentligen inte borde visas upp för allmänheten. Men idag var vi och tittade på ett hus som Gud inte bara har glömt men också använt som latrin. 

När vi anlände till platsen eller rättare sagt katastrofområdet. Såg vi den mest uppgivna mäklaren som stått i ett par skor. Han såg inte bara ledsen ut, han var det också. En ärlig karl till mäklare, en på tusen kanske. Han försökte le. Men hans tomma falkögon avslöjade hans skam. Han gjorde inte ens ett halvhjärtat försök att sälja in huset. Han öppnade dörren och sa med en stor dos ironi i rösten.: - Det här kan inte beskrivas utan det måste ses. Och tame fan vad rätt han hade. Det kan inte beskrivas utan det måste ses och framförallt måste man andas in atmosfären. 

Jag visste inte riktigt vad jag skulle få uppleva när jag tog det första steget in i det stora mystiska huset. Jag var lite nervös men framförallt spänd på vad som skulle komma skall. Jag blev inte ett dugg besviken. Det första jag såg var en grön heltäckningsmatta med någon slags urinfläck. Jag gled nätt över den stora fläcken och smög vidare. Kände mig som Indiana Jones. Var tvungen att värdera mitt nästa drag noggrant så att jag inte skulle råka ut för en gömd fälla. Jag sa till frugan att ligga hack i häl. Ifall det skulle hoppa fram någon varelse. Vi gick in i vardagsrummet.

Jag hade det på känn. Men jag blev ändå förvånad. Och där stod dom. Vilken syn. Uppstoppade djur så långt ögat kunde nå. Om ni någon gång sett en galen människa på gatan och tänkt: - Undrar hur den där jävlen bor. Fråga mig. Jag vet. Och det var tame fan helt fantastiskt. En galen människa bor exakt som den agerar helt jävla galet. Små underliga uppstoppadedjur överallt och det obligatoriska badkaret fullt med avföring. Icke att förglömma det stora rummet i källaren fullt med värdelös bråte.

Summa summarum vi kommer nog inte köpa kåken. Men det kittlar lite i kroppen. Tänk om man skulle köpa det. Då skulle jag börja gräva i trädgården på momangen. Tänk på vad man skulle kunna hitta där. Visst låter det lockande?

Nu har jag kommit på hur möbeljätten Jysk agerar för att upprätthålla en suverän service. Om ni någon gång har varit i affären för att inhandla en vara, som du vet på förhand håller en otroligt hög kvalité. Då vet du också att personalens service är top notch.

Dom har ett knep. En avancerad modell för hur det anställer nya medarbetare. Nu ska jag avslöja deras hemlighet. Dom har en mycket speciell fråga på arbetsintervjun. Frågan lyder. - Har du puls? - Hmm ja. - Grattis! Välkommen till Jyskfamiljen.  

Satt hemma. Glodde på burken. Gjorde en kanalsökning. Till min stora förvåning hade jag fått sunk kanalen TV 400. Det är en riktig piss kanal som visar allt skräp som någonsin producerats för TV. Med ett undantag. Jerry fucking Springer!

Vilka intriger. Vilken action. Och White trashheten på deltagarna är total. Jag älskart. Jerry styr programmet med järnhand. Och så han levererar, den mannen har sett och hört det mesta. Jag var tvungen att lägga till en ny punkt på min innan jag dör lista. Jag ska definitivt sitta i publiken på en Jerry Springer Show. Sitta där och hojta med näven i luften: Skank, Skank, Skank!

Här är ett litet klipp på hur bra det kan vara när Jerry bjuder in småfolket.

Åt precis pannkakor. Gött! Jag var på Öland igår. Det var OK. Det stod som spön i backen när vi åkte mot ön. Tog på mig rejält med kläder. När vi anlänt så försvann självklart molnen på en millisekund. Solen stod i motherfucking zenit. Det blev varmt. Jag blev svettig och sur.

Man har flyt, riktigt mycket flyt, allt går alltid min väg........NOOOT!!! Självklart var det Ölandsmarknad eller vad fan den heter. Frugan blev skitglad. Fick världens största smile i ansiktet. Jag ville bli en struts och trycka ner facet med full kraft i asfalten och stå där en timme eller två.

Jag spelade lite mini gölf i torsdags. Vi var tre man. Deavid, Laser och undertecknad. Jag kom på andra plats. Ville smälla av den där jävla golfklubban och ösa ut den bland buskarna. Skit samma vi körde lite after gölf direkt efter och Deavid bjöd mig och Laser på några ashärliga grönashöts.

Fan jag är i en svacka. Kommer inte på något kul eller intressant att skriva. Har flera halvfärdiga inlägg. Men det fattas något. Jo, innehåll och humor.

Synd att man inte kan en ända liten vits. Har ofta svårt att memorera de jävlarna. När jag försöker berätta vitsen blir det osammanhängande och rörigt. Åskådarna som tar del av spektaklet ser allmänt obekväma ut. De rör på sig kan inte sitta stilla, skäms och undrar om det där fiaskot till människa någonsin ska sluta babbla. Om vi hade liberala vapenlagar i det här landet hade jag fått lämna in för länge sedan. Någon hade siktat, tryckt och distribuerat min hjärnsubstans över hela tapeten. Jag skulle inte bli arg. Jag skulle applådera karln. 

Om det nu är någon feminist som läser detta, så skulle det vara en man som skulle döda mig på plats. Ni kvinnor använder gift eller tjat som metod.

RRRRRRRR! Min telefon ringer utav bara helvete. Tid för detta är 01.34. Jag har inget val. Jag måste svara. Ser att det är fööet. Jag har mina minstankar om att karln har druckit en och annan pilsner. Mina farthågor besannas. Karln är kanon.

Fööet - Tja
JohnJay - Ahh, vaaa, vad vill du
Fööet - Hahahaha! Vet du. Hahaha! Vet du vem jag har festat med?
JohnJay - Nej, hur ska jag veta det?
Fööet - Hahahahaha! Andreas från Musse och Anderas. Du vet rallarsving. Hahahaha!
JohnJay - OK.
Fööet - Vet du vad jag har fixat åt dig. Hahahaha!
JohnJay - Nej?
Fööet - Plåtar. Hahahaha! Till en mma-gala i Frankfurt. Hahaha!
JohnJay - Du ljuger.
Fööet - Nej. Hahahaha! Det är sant, jag har sett plåtarna. Hahaha!
JohnJay - Ok, kul om det är sant.
Fööet. Hahaha! Hej då. Klick!

Mitt liv består för tillfället av fotboll och grissvål. Jag har fått jobb på det lokala slakteriet. Ett riktigt vinnarjobb. 

Jobbet går ut på att sortera grishud. Stoppa in döda och kalla kadaver i en stor fläskigmaskin som separerar grishuden från det vita fettet. Jag tar en blodig liten svålbit, stoppar in den i maskinen. SWOOM! Så är den borta. Det kommer en stor bit. Jag stoppar in den i maskinen SWOOM! Den är borta. Så håller dagen på. Timma efter timma. Bitar trycks in med rasande fart i maskinen. Den blir aldrig mätt. Den är omättbar. Den vill hela tiden ha mer. Den ropar på mig. MATA MIG! MATA MIG! Den tuggar i sig hud och fett som det vore en 99 kronors buffé. 

Fotbollen är räddningen. Den skakar liv i min lobotomerade hjärna. Det finns alltid någon härlig match att se på. Och det finns alltid en hård strid att utkämpa. Jag lever inte ensam. Det bor även en fotbollshatare i min bostad. Fotbollshataren dyker alltid upp när det nalkas stora mästerskap. Smyger fram, lurpassar, smider ränker. Helt plötsligt blir allt som visas på de andra kanalerna det bästa som någonsin sänts i svensk TV. 

Fotbollshataren - Ska du se den där jävla fotbollen nu igen?
JohnJay - Japp
Fotbollshataren - Det är ju varenda dag för sjuttsingen.
JohnJay - Japp
Fotbollshataren - Det är ju det ända du gör nu för tiden?
JohnJay - Japp
Fotbollshataren - Nej, nu byter jag kanal!
JohnJay - Jag kan karate